Dagens;

konversationer när de är som bäst

Från ett rum till ett annat;

Mamma: Linnéa, vad gör du?
Jag: Ingenting, äter vindruvor...
Mamma: Ser du på TV?
Jag: Nej
Mamma: Lyssnar du på musik?
Jag: Nej
Mamma: Sitter du rätt upp och ner och äter vindruvor?
Jag: Ja...
(Efter 5 minuter)
Mamma: Linnéa, är allting bra?
Jag: Ja...
(Efter 3 minuter)
Jag: Själv då?
Mamma: Jag är förkyld...
Jag: Jobbigt, jag är inte förkyld längre...
Mamma: Vad bra, hostade du mycket?
Jag: Ja, i flera veckor...
Mamma: Tack, då är det din förkylning jag har fått

Hur tidigt är förtidigt?

Det plingade just på dörren, plingade lite till och ännu lite till.
Jag tänkte att det måste vara någon av pappas kompisar som har något att berätta, dom gör så för att visa glädje. Eftersom pappa har jobbat i ungefär 1000 timmar öppnade jag dörren och vilka stod där?! Jo, tjejen som jag och min kompis lekte med är vi gick på mellanstadiet bara för att min kompis var kär i hennes storebror och tjejen med de stora välbekanta ögonen.

- Hej, vill du köpa jultidningar?
- Näääeeeeaaaaäääeee....
(Var precis på att dra igen dörren lite då jag kommer på vem ögontjejen är,
Min systers nya killes dotters halvsyster. Jag kunde inte bara stänga dörren så jag ljög istället för att verka trevlig.)
- Mina föräldrar vill säkert, men dom är inte hemma, kom igen senare!

JULTIDNINGAR NU?!
Hur kan man som föräldrar låta sina barn förvandlas till irriterande snorungar som plingar dörr och försöker sälja nån skit ihopp om att kanske, kanske nå upp till popcornmaskinen som ändå går sönder två veckor senare?