Det här börjar bli lite läskigt,
Jag är en sådan person som alltid lånar böcker, läser dem aldrig och lämnar igen dem 20 veckor försenat. Just nu har jag 6 böcker som jag bara har bläddrat igenom, lånat om dem två gånger för att kanske, kanske någon gång läser jag dem på mitt skrivbord. Man kan kalla det en ond cirkel, för det är det faktiskt. Min mamma och pappa är så less att varje gång det dimper ner ett Vännäs kommunbrev adresserat Linnéa Zetterström så vet de var det handlar om, därför uppstår det alltid ett litet bråk emellan oss för jag har inga bra bortförklaringar längre.
Hur som haver, igår cyklade jag förbi biblioteket och kom på att jag måste låna en bok jag börjat på en gång för att veta fortsättningen och när jag kom till lånedisken (med förövrigt en helt annan bok, eftersom jag inte hittade den jag ville ha och orkade inte fråga heller) så kollade bibliotekarien på mig, efter några evighetssekunder förstod jag att hon menade att jag ska plocka fram bibliotekskortet (som jag såklart har tappat bort).
Jag: Jag har tyvärr inte med mig det…
Bibliotekarien: …
Jag: Men mitt telefonnummer är nollniotr…
Bibliotekarien: Det är Zetterström va, med Z?
Jag: eeh, Ja...
Bibliotekarien: Linnéa, ja, visst är det Linnéa?
Jag: Ja, hehe...
Paranoid som jag är så ploppar tanken att alla Vännäs bibliotekarier hatar mig. På deras personalmöten går all tid till att prata skit om mig, att det är jag, Linnéa Zetterström som är källan till varför Vännäs kummun är så fattig. De få pengarna som finns går till försenignsbreven som skickas till mig.
Men sen så ler bibliotekarien och jag röstar på min hjärnas alternativ 2;
Jag har helt enkelt varit där för mycket.