Under min tid som jag jobbade var varenda avsnitt av Våra bästa år som dagen innan julafton och ens födelsedag på samma gång. Själva tanken av att Shawn skulle släppas ut i det fria gjorde mig förkrossad, då skulle halva spänningen försvinna (Belles vill ha och inte vill ha-fasoner delar den andra halvan tillsammans med Chloes vanställda ansikte).
Nu när jag inte jobbar längre så firar jag ledigheten genom att vara i Stockholm. Så sena nätter och tidiga mornar går inte ihop så bra men jag är glad att jag har vänner som uppdaterar mig;
"Först har dom honom inlåst i typ ett halvår (två veckor i serien) och när han väl kommer ut kör han in i en mur och dör direkt! Stackars Shawn säger jag bara!"
För det första, TVÅ VECKOR? Belle, du är inget annat än störd. Hur kan du inte vänta två veckor innan du börjar vela om du vill ha din bortrövade pojkvän eller hans bästa kompis? För det andra, TVÅ VECKOR? Hur kan man dra ut två veckor på typ ett halv år? Jag vet inte om jag ska mirakelförklara detta eller sätta två skott i pannan på manusförfattaren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar